Ville bara skriva av mig..
Jag är så trött på lögner! Du lovade att du aldrig skulle bli som dom? Men va har du blivit? Du har många gånger gjort mig illa, och det slutar aldrig! När jag berättar hur jag mår, så klagar jag, enligt dig.. Vad ska jag göra för att du ska förstå? Jag vet inte vad som kommer hända nu.. Men jag vet att det nu finns andra som betyder mer för dig än vad jag gör. Vad ska jag göra för att allt ska bli som förr? Då vi alltid hade varan i hörsta hand? Men det är alla dina 'andra vänner' som är i vägen, och är viktigare än jag.. Jag var redo att ändra mig för dig och iaf försöka? Men du vill inte göra detsamma för mig! Du vet inte hur mycket du sårar mig ibland.. Jag har suttit och väntat länge på att du kanske skulle komma tillbaka, men till vilken nytta?
Sen när du funderar på att lämna mig? Du verkar aldrig haft känslor för mig i huvudtaget, eftersom du kan lämna mig så här? Jag klarar inte av det.. Du säger att vi är för olika? Det är du som har förändrats, pågrund av dom som jag ogillar mest.. Jag trodde att jag kände dig bäst, men jag är tveksam. Eftersom du börjar ha hemligheter helt plötsligt..? Jag gråter ofta när jag tänker på det, för sorgen över att du älskar andra mer än mig och att jag inte längre duger..
Trodde aldrig det skulle bli som det är nu..
BÄSTAVÄNNER?
